Dagmar. En storm som skapar jobb..

Stormen Dagmar lämnade plockepinn på de skogsskiften min familj äger. Det innebär en massa jobb med motorsågen, men också att det dyker upp en och annan ankönst. (Den som inte vet vad det är kan kolla in detta tidigare inlägg..) Nu måste man bara fundera ut vad det ska bli av dem...

Smyckesdesign "Forsahjärtat" -80 år av erfarenhet.

Syftet med slöjd kan ju vara allt möjligt.
Från en slags personlig meditativ wellness-aktivitet, via "en orsak till social samvaro" (jag tänker kafferep/stickcafé/syjunta) och ett sätt att öva motorik, känsla för material (som morfar skulle sagt) och processtänkande (skolslöjd) till att man kan ha en politisk agenda med sitt slöjdande (queerslöjd, alternativ livsstilsslöjd) eller slutligen, helt enkelt; det kan vara ett sätt att försörja sig.

I det sistnämnda fallet ställs man ständigt inför frågan hur man ska göra det lönsamt att slöjda. Dragkampen mellan att tillverka kreativa spännande saker och tillverka "det folk vill ha" kan då göra sig påmind. Jag har ju en ambition att deltidsförsörja mig som slöjdare på sikt, och därför letar jag ständigt efter produkter som skulle kunna bli lättillverkade "storsäljare", men de är inte lätta att komma på. Det ska ju vara något unikt, som "ingen annan gör".

Nu har jag iaf fått en kreativ ide om ett silversmycke som borde kunna bli säljbart. Det har stark lokal anknytning till min hemort Forsa då det bygger på den gamla "forsaringen", men är en omformning av den, till ett slags hjärteformat halssmycke. Forsahjärtat tänker jag kalla det -alla som gillar Forsa måste såklart ha ett.. :-)


Då jag inte har så stor erfarenhet av silversmide kontaktade jag en vän till familjen, en pensionerad silversmed vid namn Åke Larsson, för att få råd och tips om bästa/enklaste/snabbaste tillverkningssätt. Vi ägnade en eftermiddag åt att grubbla kring detta, dricka kaffe och göra små experiment. Väldigt trevligt sätt att få ta del av ett yrkesliv av erfarenheter. Att mannen är över 80 år märks inte. Eller jo, det gör det -han kan väldigt mycket! :-)

Efter besöket hos Åke har jag nu kommit igång med en prototyp-tillverkning, i koppar istället för silver, eftersom det blir billigare så. Första smycket handtillverkas, men för produktionstidens skull är det mycket möjligt att de kommer att gjutas i fortsättningen -om efterfrågan verkar finnas. :-) Bilder kommer när det finns ett slutresultat att redovisa...

Orena tankar...

Att komma hem till Hälsingland över sommaren brukar alltid bli en slöjdig upplevelse, så även i år. Jag har några slöjdprojekt som ligger och väntar på mig och så tar jag tag i dem över sommaren. I år är det mest olika former av kläd-upphängare som jag jobbar på. ...men det har dykt upp något som stör. Jag gillar ju att jobba med så lite maskiner som möjligt, men för några veckor sedan köpte jag mig ändå en liten begagnad bandsåg. Den var billig och jag tänkte att den kan väl komma till pass nån gång ibland. Nu har jag upptäckt att den är jätterolig att jobba med! Hur ska jag nu kunna upprätthålla bilden av mig själv som en renlärlig HAND-verkande slöjdare? Den låter knappt nånting, den sågar smidigt, den är lättskött, den är fin att titta på... Det här är verkligen illa, jag kanske borde bikta av mig mina slöjd-orena tankar? Jag får nog ta och springa ut till Trollkyrkan, två gigantiska stenblock i skogen norr om huset, under vilka det bildats en liten grotta. Där kan jag sitta och begrunda mina dumheter en stund.

Att kapa en fiol för den goda sakens skull...

För lite mer än en vecka sedan ringde vännen Staffan Jonsson och undrade om inte jag var rätt person att tillverka ett vandringspris till en spelmanstävling. Idén till utformning hade han redan, och jag var inte sen att nappa på förslaget. Så började en jakt på nödvändiga ingredienser. En gammal fiol hade jag redan, men en boxhandske var svårare att få tag i.

Till slut kom jag på den lysande idén att kolla med leksaksaffären i Hudik. Där fanns det en, som var nästan perfekt. Jag fick dock fixa lite för att täcka över ett fult tryck. Satte dit en vit stjärna och en etta. Nöjd. :-)

Att kapa av en fiol med sågen kändes konstigt i spelmans-hjärtat, men den VAR ju faktiskt dålig. Och billig. Och jag blev väldigt nöjd med resultatet.

Hoppas de kämpande spelmanslagen blir nöjda med vandringspriset i tävlingen spelmanSLAGET, som alltså går av stapeln på Delsbostämman idag. Må bästa lag vinna.

Ny produkt: Smyckesträd.

Det där med att komma på smarta produkter som faktiskt fyller en bra funktion, är inte alltid så lätt. Smart förvaring av smycken är iallafall ett område som kan vara intressant att utforska, och tidigare i sommar gjorde jag därför en väldigt slöjdig smyckesförvaring/display i form av, bokstavligen, ett smyckesträd...

Farliga fynd och uppdateringar...

Att knalla omkring i skogen är skönt, åtminstone dom dagar då mygg och knott har annat för sig. Jag tog en promenad igårkväll bara för att. Och då hittade jag nått riktigt farligt... Som en kombination av det sägenomspunna medeltida tortyrredskapet järnjungfrun och ett fiskmjärde stod denna ihåliga stubbe och väntade på intet ont anande offer. Jag skulle inte vilja sticka foten i den här!



För övrigt har jag uppdaterat hemsidan med lite nya bilder i gallerierna.

Bilder på handelsboden

Jag utlovade visst lite bilder från den Handelsbod som jag inrett.
Jag utlovade visst lite bilder från den Handelsbod som jag inrett. Här kommer några bilder. Temat har varit björk och vitt kan man säga. Och naturliga former och second-hand-fynd. Jag är själv ganska nöjd med resultatet och ser fram emot andra liknande uppdrag... :-)

det finns hopp!

Sådär ja! Ikväll har det mätts, måttats, fixats och monterats. Ser faktiskt ut som att det blir riktigt bra till slut. Det är ju märkligt. Först planerar man, skissar, tänker, tänker om, skissar lite till. Sen tillverkar man prylar som man skissat. Sen börjar det liksom hända saker som gör att man får tänka om en gång till. Justera, ändra. Och nånstanns där börjar man misströsta lite. Kanske var det inte en så jättebra ide man hade...

Men så faller liksom saker och ting på plats och det visar sig i slutändan att, fast det inte blev exakt så som man skissade, så blev det riktigt bra ändå. :-) Och då blir man nöjd och glad igen. Jag pratar såklart om Handelsboden som jag inreder på Fränö Forngård. Jag lyckades inte hålla min deadline (som jag satt själv, tack och lov) men nu börjar det faktiskt bli klart. Bilder kommer... kanske imorgon...

Nu sova. Gnatt.

vardagen för en slöjdare...

Jösses. Nu är det full fart på slöjdandet. Har hunnit avsluta två terminers slöjdande på linköpings universitet (mer om det en annan gång) och är nu uppe i sommarfina Hälsingland över sommaren, för att sommarjobba (kanske jag inte trodde att jag fortfarande skulle ägna mig åt när jag fyllt tretti, men där ser man...) och för att slöjda.

Jag har fått uppdraget att inreda en liten handelsbod på en hembygdsgård här i byn Forsa. Eftersom jag bara har en veckas intensivt arbete på mig har jag svalt stoltheten och köper en hel del grejjer på loppis, och fixar sedan till dom så att de passar ihop och framförallt passar i den gamla allmogemiljön. Sen tillverkar jag några saker själv också, för att förgylla det hela. (Bilder kommer senare) Och jag kan konstatera att man blir bortskämd när man pluggar slöjd, där finns allt (inklusive maskiner!) inom räckhåll.. Här hemma på föräldragården blir det ett jäkla rännande fram och tillbaka för att fixa allt som behövs för slöjdandet. Och tiiiiiden rinner iväg. Tänkte vara klar till midsommar, men pyttsan. Det lär jag inte vara. Tur att jag satte den dödlinan själv.

Nu ska jag försöka få mig några timmars sömn, innan rallyslöjdandet tar vid igen imorgonbitti. Gnatt.
/Johan

En själsfrände har hittats?

Ojojoj!
På Universitetets bibiliotek här i linköping sprang jag ihop med en bok idag. En riktigt bra bok. VildHjärta hette den och handlar om Maria Wetterbergs konstnärsskap i de värmländska skogarna. Hon gör verkligen slöjdig konst helt i min smak, ser väsen i naturen som bara väntar på att få tydliggöras, och få sin historia nedskriven.

Ta en titt på hennes hemsida!
http://ingur.com/vildhjarta/default.shtml

Mycket inspirerande...

God (och lite alternativ) Jul!

Så har man lite julleddigt från slöjdlärarutbildningen. Julen firar jag hemma hos mina föräldrar i Forsa, Hälsingland. Här är det bra med snö i år och härrom dagen var vi ute och högg julgranen (på egen mark...)
När vi tog ner den kapade vi av några grenvarv längst ner för att få den i lagom höjd. Då klev min kreativa hjärna in och kom med en fantaaaastisk ide. Så jag tog vara på ett fint grenvarv längst ner på granen, och skapade en en alternativ julgran. Passar utmärkt för trångbodda, för nytänkare och kanske för den fattige studenten. (Gå till julgransförsäljaren på torget, se ut den vackraste granen, be om ett bra pris, och fråga sedan vad det skulle kosta att få köpa bara det nedersta grenvarvet.. haha... Undrar hur det skulle gå. Billigt blir det ju också eftersom det krävs minimalt med julgranspynt) Planen är att spara grenvarvet (ekonomi igen!) och nästa år när barren fallit av spraylacka hela härligheten i någon lagom julig färg. Guld kanske? Silver? Vit? Vi får se.

Nåväl, såhär ser kreationen ut, hängdes i taket där hemma...

Drabbad av GUBBSJUKAN!!

Det är illa, det får jag medge. Att jag i så unga år redan drabbats av gubbsjuka. Jag får väl trösta mig med att jag inte är ensam. Inte heller är jag yngst, eller först, att drabbas av denna åkomma. Emil i Lönneberga är väl den som var först med denna speciella form av gubbsjuka. Åtminstone den förste som jag känner till. Döderhultarn var väl iofs också hårt drabbad, men han var ju före min tid. Resultatet av gubbsjukan kan ni se här nedanför. Mängder av täljda gubbar blir det, men även gummor, aliens, kontorister, munkar, bönder, vampyrer och andra märkliga figurer. Sist ut ikväll innan jag slog igen snickarboa var faktiskt Darth Vader. Jag trodde länge att det var en tjej som ville fram ur träbiten, men det var Darth Vader. Tänk vad fel man kan ha! :-) I varje träbit verkar det dölja sig en alldeles egen personlighet, som kommer fram när jag börjar tälja...

Mer kreativa födelsedagspresenter...

Jag har liksom lagt av med att önska mig presenter på födelsedagar och vid jul, för lääänge sen. Jag är så kräsen så det är sällan någon hittar nått som jag verkligen vill ha. Dessutom tycker jag bättre om att göra saker själv.
Men jag fick ändå en trettiårspresent som passar mig alldeles utmärk. Nämligen en workshop i silversmide, som genomfördes förra helgen. Det var kul att prova på, och instruktören Charlotte var väldigt duktig och pedagogisk. Hon driver sin verksamhet i Västerås och på denna hemsida. Med mig hem fick jag en silverring och en servetthållare för finare middagar. :-)

Länk till materiallära på min hemsida...

På lärarutbildningen jag läser i Linköping har vi fått i uppgift att göra en "materiallära"-uppgift. Alltså ett pedagogiskt material att använda i skolslöjden, som kan lära eleverna lite om olika sortert trä etc. Jag tycker iofs att det finns gott om bra siter på nätet som handlar om trä, på mer eller mindre avancerad nivå, men här är alltså mitt bidrag i denna genre. Jag gjorde såklart uppgiften till en del av min hemsida, men än så länge saknas permanent länk från ordinarie hemsida till denna sida, så här är en länk som funkar just nu iaf:

Träslagsbloggen


Mycke nöjje...

Tretti. 30. Treanolla.

Jag har trillat över det berömda trettisträcket. Utan att falla handlöst. Ur ett slöjdperspektiv känns det ganska bra att vara över tretti, för det tar rätt lång tid att lära sig bli en riiiiktigt bra slöjdare, och ju mer åren går desto mer erfarenhet samlar man ju på sig.

Det har sina trevliga sidor att fylla år. Vi är ett gäng slöjdare som brukar ses och slöjda ihop, och helt oväntat hade resten av gänget igårkväll ställt iordning kak-kalas och presenter till mig. Det var en trevlig överaskning! Självklart var det slöjdiga presenter.

Jag fick växtfärgat garn och stickor (resten av gänget är textilslöjdare, vet inte om jag ska ta det som en invit till den mörka sidan) med tillhörande stickbeskrivningar, bland annat på en slips. Och en fantastisk liten tomte helt i min "galna galleriet"-stil, som tillverkats av mannen bakom bloggen tomtar.

Göra klart grejjer tar tid

Det är så bra med sommaren. Då hinner man (faktiskt) göra klart en massa saker som legat och väntat länge. På min slöjd-snickar-vind (jo, på gården i Hälsingland har jag faktiskt slöjdverkstan på andra våningen, det funkar bra så länge jag inte börjar tillverka stora möbler...) har det länge legat en mängd käppar.
Jag läste någonstans det slöjdiga uttrycket "Man ska ta ankönst´n när man sir´n, int när man behöver´n" vilket betyder att man ska samla på sig krokvuxna ämnen etc. ute i skogen när man får syn på dem, för det är omöjligt att hitta dem precis när de behövs hemma i verkstan. Dessa käppar tog jag i skogen utan att exakt veta vad det skulle bli - Nu efter min kreativa sommarattack har de blivit Trollstavar, Häxpinnar, Vandringstavar och en käpp för mycket små gamla gubbar. Kanske för dvärgar! :-)

Även en del annat smått och gott har jag färdigställt, och uppdaterat gallerierna på hemsidan så det finns nya fina grejjor där att titta på.


The käpps:

Estetisk exempellektion

Avdelningen vad har jag gjort i vinter.

I skolans kurs om olika sorters kunskap i skolan hade vi en temadag om estetisk kunskap. Den sortens kunskap är ju väldigt personlig (eller "subjektiv" som man kan kalla det med ett vetenskapligare ord). Det som jag tycker är vackert kanske du tycker är fult, och ingen kan säga att någon av oss har fel. Men hur som helst. Vi fick prova på att öva våra praktiska/estetiska kunskaper genom att tillverka något så historiskt som typer till tryck. Alltså vi skar valfria bilder/mönster i mjukt lindträ och använde dessa klossar (="typer") för att göra färgtryck på tyg. Det var attans roligt, men man förstår också vilket jäkla jobb boktryckare etc hade innan gutenberg uppfann den mekaniska tryckpressen.

Jag gjorde tre motiv. Ett fabeldjur i något slags nordisk vikinga-orm/drake stil. Gillar dom där ormdrakarna -lagom förankrade i ett spännande "förr" som är så avlägset att vi inte vet så väldigt mycket med absolut säkerhet. Det lämnar ju utrymme för egna kreativa tolkningar. .
Sen blev det ett hjärta på en kvist och slutligen ett motiv med ett barn och ett hjärta. Blev mest nöjd med det motivet -lätt att tolka på olika sätt vilket jag tycker är spännande när det handlar om "konst"...

Vad jag gjort i vinter

Denna vinter har jag mest pluggat. Men liiite slöjdande har det ändå blivit och det är mycket tack vare vänner som jag träffat via den kaxiga slöjdportalen www.kravallslojd.se. Vi har träffats på onsdagar för att slöjda, smida planer och prata om livet. Jag och typ 4-5 tjejer, så ni förstår väl hur mycket prat om livet det blev... :-) Enligt det tråkigt klassiska könsmönstret var det tjejerna som textilslöjdade och jag som träslöjdade (jo, det GÅR tälja inomhus vid köksbordet, man får sopa efter sig bara..) tills ikväll. Jag hade inget slöjdmaterial med mig och tog då chansen att återuppliva mina kunskaper i virkning. Hahaha... Det är INTE lätt, men håll med om att jag SER proffsig ut... Fast jag har nog en bra bit kvar innan jag blir lika proffsig som dom här äventyrsportande OCH virkande grabbarna med egna klädmärket Kask.

ujujuj -uppdateringsdags...

Hallå.

Nu var det alltför länge sedan jag gav något livstecken ifrån mig här på bloggen. Det har sin förklaring i att plugget till slöjdlärare tar rätt mycket tid -så jag hinner (paradoxalt nog) inte slöjda så mycket just nu. Eller inte nu över vintern som varit iallafall. Hoppas hinna med lite mer i vår och i sommar finns goda förutsättningar eftersom jag ordnat sommarjobb varannan vecka. Denna vinter har det dock varit mycket fokus på teoripluggande av allmän lärarkaraktär och fokus på vän/flickväns-bekymmer -sådant som lätt kan ta fokus från slöjdandet trots att slöjdandet även kan erbjuda lite meditativ avkoppling från de besvärligare sidorna av att vara människa. Ska skriva lite om den slöjd jag trots allt hunnit med i vinter, men det blir som separata inlägg.

Vårsol i mitt hjärta. Vi ses!

Konsten att renovera en gitarr. Del 3.

Hm hm hm... Alltså denna följetång borde kanske i ärlighetens namn döpas om.
Den borde nog heta "Konsten att DEMOLERA en gitarr"... För i ärlighetens namn så blir det inte värst snyggt, och jag får göra om och tänka om lite då och då under processens gång. En jäkla tur att gitarren var billig och att jag tycker det är så kul att lära sig genom "gör om gör rätt"-metoden...



Vad har då hänt sen sist?
Jag har limmat fast locket mot hals-infästnings-klossen. Det gick förhållandevis smärtfritt med trälim och ett antal tvingar, men det krävdes en del sandpapprande mellan locket och klossen innan de passade bra ihop. Gammalt lim som låg ivägen förmodligen...







Jag har även limmat fast greppbrädan på halsen, vilket inte heller var det lättaste. Konstigt hur nånting kan te sig så plant men när man ska limma ihop det så blir det ändå glipor! Man måste vara sjukt noggrann för att få det perfekt. Vilket jag inte orkade vara. Jag tänker att jag monterar ihop allting en gång nu för att kolla så alla mått stämmer och att den lagade halsen håller för trycket. Om allt funkar kan jag ju med glädje ta isär det och finputsa de detaljer som behövs, men det finns ingen mening med att finputsa innan jag vet om det fungerar...









Jag la i halsen i halsinfästningen för att kolla om den passade som den skulle... vilket den gjorde förutom att den hamnat lite snett i förhållande till de förborrade skruvhålen... så jag får justera halsinfästningens vinkel lite och sedan försöka igen. Mer limmning av små träbitar alltså... Här använde jag som ni ser själva halsen som "tving" för att få tryck på den inlimmade biten (som inte syns i bild...)


Nu väntar jag på att limmet ska torka, sedan är det dags att på prov skruva fast halsen i hals-klossen och stränga upp det fula åbäket till gitarr för att se om den fungerar. Spännande...


/Johan