Att modifiera kulturarvet för den goda sakens skull...

Auktioner är trevliga ställen. På sådana (och loppisar!) har jag köpt en stor del av mina verktyg till slöjdverkstan. I sommar har min mor köpt sig en lite dyrare pryl -en soffa i gustaviansk stil från Forsa socken, en så kallad "forsasoffa". På sådana här auktioner brukar det fara runt ett gäng med uppköpare ("ringen" kallas dom) som gärna inhandlar landsbygdens allmogeskatter till billiga priser för att sedan ta dem till Stockholm (eller annan storstad) och sälja dem svindyrt. Ofta till utländska köpare så att antikviteterna inte bara försvinner från orten utan också från landet.

Vi som bor på landsbygden tycker såklart det här är måttligt kul, särskilt om föremålen som försvinner har tydlig lokal anknytning. Så var det med den här soffan. Uppköparna borde ha köpt den. Men gjorde det inte. Det som gjorde att vi lyckade ropa in den, var förmodligen att uppköparna tyckte det var för mycket jobb med att iordningställa den innan den blev säljbar. Den var nämligen övermålad med otrevlig skitbrun färg.


Den där soffan har varit sommarens stora renoveringsprojekt här hemma. Mamma har skrapat färg, tagit fram orginalfärgerna och målat om med dem som utgångspunkt. Själv har jag egentligen bara gjort en liten detalj. En av soffans knoppar var nämligen skadad, så jag försökte mig på att göra en ny i gammal stil.


Det var kul att försöka få den att se gammal och sliten ut, och jag tycker nog att jag lyckades skapligt... :-) Frågan är väl vad en sådan här renovering gör för värdet på soffan. I uppköparnas ögon kanske det är helgerån att "laga" den. Men om det får dem ointresserade av att köpa den, så har jag ju paradoxalt nog gjort en insats för bevarandet av det lokala kulturarvet, genom att modifiera det. :-) Vad gör man inte för konsten...


Här har ni en annan som också gillar sin gustavianska soffa.