Att kapa en fiol för den goda sakens skull...

För lite mer än en vecka sedan ringde vännen Staffan Jonsson och undrade om inte jag var rätt person att tillverka ett vandringspris till en spelmanstävling. Idén till utformning hade han redan, och jag var inte sen att nappa på förslaget. Så började en jakt på nödvändiga ingredienser. En gammal fiol hade jag redan, men en boxhandske var svårare att få tag i.

Till slut kom jag på den lysande idén att kolla med leksaksaffären i Hudik. Där fanns det en, som var nästan perfekt. Jag fick dock fixa lite för att täcka över ett fult tryck. Satte dit en vit stjärna och en etta. Nöjd. :-)

Att kapa av en fiol med sågen kändes konstigt i spelmans-hjärtat, men den VAR ju faktiskt dålig. Och billig. Och jag blev väldigt nöjd med resultatet.

Hoppas de kämpande spelmanslagen blir nöjda med vandringspriset i tävlingen spelmanSLAGET, som alltså går av stapeln på Delsbostämman idag. Må bästa lag vinna.

Det ska börjas i tid?

Påskhelgen spenderas i föräldrahemmet i Hälsingland. Familjen fick för sig att storstäda logen (läs: slänga enorma mängder av sådant man någon gång tänkte att det DÄR kommer jag behöva nån gång i framtiden). Det gick ovanligt bra i år, och dessutom hittade jag spår av min tidigaste slöjdkarriär. Någon gång under lekis/dagis eller lågstadiet skapade jag stolt dessa fantastiska prylar. Håll till godo. (Hörde jag ett bud? Det får bli högstbjudande, dom här grejjerna kommer bli galet värdefulla när jag slår igenom som stor artist... :-p)