Slöjdlärare växer inte på trän!

Nu jädrar är verkligheten ikapp. Utbildningen till lärare vid Linköpings Universitet är färdig, och jag har börjat jobba med elever i den så kallade verkligheten. Efter ganska många anställningsintervjuer på olika skolor i mellansverige hade jag priviligiet att kunna välja var jag ville börja jobba. Alla ville ha mig, vilket iofs inte säger så mycket om hur fantastisk jag är som slöjdlärare utan mer om den stora bristen på utbildade slöjdlärare, därav detta inläggs rubrik....

Jag jobbar nu på två skolor i Borlänge med hög andel nysvenskar i årskurserna. Det är väldigt intressant på många sätt -bland annat för att dessa elever har absolut noll förförståelse för vad som är meningen och syftet med slöjdaktiviteterna i skolan. Det lär väl återkomma lite reflektioner här kring hur jag upptäcker att jobbet fungerar... Till att börja med har jag fullt upp med att lära mig två slöjdsalar och namnet på omkring 100 elever och 40 nya kollegor... Hörs igen då!