Orena tankar...

Att komma hem till Hälsingland över sommaren brukar alltid bli en slöjdig upplevelse, så även i år. Jag har några slöjdprojekt som ligger och väntar på mig och så tar jag tag i dem över sommaren. I år är det mest olika former av kläd-upphängare som jag jobbar på. ...men det har dykt upp något som stör. Jag gillar ju att jobba med så lite maskiner som möjligt, men för några veckor sedan köpte jag mig ändå en liten begagnad bandsåg. Den var billig och jag tänkte att den kan väl komma till pass nån gång ibland. Nu har jag upptäckt att den är jätterolig att jobba med! Hur ska jag nu kunna upprätthålla bilden av mig själv som en renlärlig HAND-verkande slöjdare? Den låter knappt nånting, den sågar smidigt, den är lättskött, den är fin att titta på... Det här är verkligen illa, jag kanske borde bikta av mig mina slöjd-orena tankar? Jag får nog ta och springa ut till Trollkyrkan, två gigantiska stenblock i skogen norr om huset, under vilka det bildats en liten grotta. Där kan jag sitta och begrunda mina dumheter en stund.

Att kapa en fiol för den goda sakens skull...

För lite mer än en vecka sedan ringde vännen Staffan Jonsson och undrade om inte jag var rätt person att tillverka ett vandringspris till en spelmanstävling. Idén till utformning hade han redan, och jag var inte sen att nappa på förslaget. Så började en jakt på nödvändiga ingredienser. En gammal fiol hade jag redan, men en boxhandske var svårare att få tag i.

Till slut kom jag på den lysande idén att kolla med leksaksaffären i Hudik. Där fanns det en, som var nästan perfekt. Jag fick dock fixa lite för att täcka över ett fult tryck. Satte dit en vit stjärna och en etta. Nöjd. :-)

Att kapa av en fiol med sågen kändes konstigt i spelmans-hjärtat, men den VAR ju faktiskt dålig. Och billig. Och jag blev väldigt nöjd med resultatet.

Hoppas de kämpande spelmanslagen blir nöjda med vandringspriset i tävlingen spelmanSLAGET, som alltså går av stapeln på Delsbostämman idag. Må bästa lag vinna.