En själsfrände har hittats?

Ojojoj!
På Universitetets bibiliotek här i linköping sprang jag ihop med en bok idag. En riktigt bra bok. VildHjärta hette den och handlar om Maria Wetterbergs konstnärsskap i de värmländska skogarna. Hon gör verkligen slöjdig konst helt i min smak, ser väsen i naturen som bara väntar på att få tydliggöras, och få sin historia nedskriven.

Ta en titt på hennes hemsida!
http://ingur.com/vildhjarta/default.shtml

Mycket inspirerande...

Inte lätt att leva...

Det finns saker som är jobbiga att hantera. Ibland känner jag mig otursförföljd faktiskt. Jag försöker verkligen intala mig själv att det är slump eller att det finns något bra med jobbiga saker som händer, men ibland kan jag inte låta bli att känna mig förföljd. Ta det här med min högra hand t.ex. Förra våren lyckades jag ju skada den så jag fick sy 7 stygn (se tidigare blogginlägg) i handflatans nederkant. Det har läkt fint, men vad händer exakt ett år senare... jo jag lyckas skada mig på exakt samma ställe... dock bara 4 stygn den här gången..

Men sår som läker är ändå okej tycker jag.. Värre är det med det som hände i somras. Särskillt för mig som älskar slöjd, musik och dans. Vad har dessa gemensamt förutom att de tillhör "folkkulturen"..? Jo, de låter ganska mycket/högt. I somras fick jag tinnitus och ljudöverkänslighet. Trots att jag varit bättre än medelsvensson på att skydda öronen genom åren. Tinnitusen sätter käppar i hjulen för mina största intressen i livet, så jag känner mig återigen ganska otursförföljd. Och tinnitus läker inte, säger sjukvården..
Jag har hittills valt att fortsätta min slöjdlärarutbildning, men jag tvivlar nästan varje dag på om det är så smart. Tänk om tinnitusen blir värre.. Tanken på det gör både dans, musik och slöjd lite ångestladdat samtidigt som jag älskar det.. Det är fan inte lätt att leva...